Jag brukar inte direkt vara nervös för att åka på en träning, men idag är jag sjukt nervös!
Ikväll ska jag åka med H på hoppträning för Eva D. Jag har bara hoppat ett litet hinder sen jag fick hem henne och hon visade stor skillnad mot när jag hade henne förra året. Så därför är jag sjukt nervös om hon kommer vara så villig den här gången också. Vill ju att hon ska visa sina bästa sidor nu första hoppträningen så jag får en puff i baken att hålla igång och träna mera och våga mig ut på lite små tävlingar i sommar.
Hon har varit så posetiv helatiden när jag ridit och visat viljan att förstå vad jag vill säga henne. Det känns otroligt bra. Jag tror att det var otroligt bra att vi fick vara ifrån varandra ett tag och skaffa oss lite mer kunskaper för att förstå varandra bättre den här gången.
Nu har jag dessutom mycket bättre möjlighet att kunna träna mera. Har dessutom fler runtomkring som kan hjälpa mig. Så är jag mycket villigare till hjälp nu med. Jag har alltid varit lite så KAN SJÄLV! Men när det gäller hästen så är det så jätte fel att tänka så, för det kan jag absolut inte. Alla behöver en bra tränare för att bli bra. Så man får svälja ståltheten och ta hjälp. Då kan man komma långt.

När det gäller mina hundar så är jag segare. Dom är mina barn och vem skulle vilja att någon annan uppfostrade ens barn. Men nu har jag tappat fantasin att uppfostra dom på ett bra sätt. Så även där måste jag svälja jätte hårt och bli med på hundkurser och låta någon annan tala om för mig hur jag bör uppfostra mina hundar. Dom är såklart inte helt ouppfostrade men dom OCH jag måste bli bättre.
Men måste säga att min yngsta hund (Pandora som är 1,5år) lyssnar betydligt bättre än min älsta (Tequila som är 4år). Jag antar att jag har tjatat hål i huvudet på henne så att hon struntar i vad jag vill för jag är inte rolig iaf.
P är mycket mer intresserad av vad jag vill.

Nej nu måste jag ta tag i lite saker här. Måste laga mina ridstövlar som jag bara använt ca 5 ggr. :/